ὀρύκτης
ὀρύκτης, digger
ὀρύκ-της, ου, ὁ,
- digger, Aesop. 99.
- II ploughshare (cf. ὄρυξ I) or implement for digging, Str. 7.4.6, 15.1.18.
ὀρύκτης, ου (ὁ)
1 enfouisseur, Archestr. (Ath. 326b) ||
2 soc de charrue, Str. 692.
Étym. ὀρύσσω.