ὀψίγαμος
ὀψίγαμος, late-married
ὀψῐγᾰμ-ος, ὁ, ἡ,
- late-married, Vett.Val. 118.23, prob. f.l. in Plu. Am. prol. 2.493e.
ὀψί·γαμος, ου (ὁ, ἡ) [ῐᾰ] marié tard, Plut. M. 493e.
Étym. ὀψέ, γάμος.
ὀψίγαμος, spät heiratend, Sp.