contiro
con-tīro, ōnis, m.,
- a fellow-recruit, Inscr. Orell. 3559.
contīro, ōnis, m., der Mitrekrut, Corp. inscr. Lat. 3, 1172. Mythogr. Lat. 1, 232 (= Mitjäger). Augustin. serm. 216, 2 (Kamerad).
contīrō, ōnis, m. , camarade [entre jeunes soldats] : CIL 3, 1172 || camarade : Aug. Serm. 216, 2.